Har ni någon gång saknat någon så det gör ont? Saknat någon så att det känns som ni kan göra vad som helst bara för att få ha den personen hos dig? Just så känns det för mig just nu. Jag vet att du har varit borta från mitt liv ett tag nu farfar, men saknaden lever kvar inom mig. Det är inget jag kan göra åt den ju, jag vill att du ska förstå att jag vill ha dig här men ändå vet jag att du har det bättre där du är nu. Du hade en sån jävla jobbig tid här på jorden ditt sista år. Du hade så otroligt ont och allt. Farfar du ska veta att du är en toppen person och att som dig skulle jag verkligen vilja va, så himla omtänksam och älskad av alla. I 70 år levde du tillsammans med farmor, 70 år fatta det kallar jag äkta kärlek. Ni fick 7 barn tillsammans, och 14 barnbarn. Jag är ert yngsta. Du blev 93 år. Jag kommer ihåg du sa alltid till mig,Julia du är min prinsessa. Och farfar du ska veta att du va min kung, och är fortfarnade det. Kommer du ihåg julen 2006 . Då jag fick låna din keps, din favorit keps. Och när jag sa, "Farfar den här kepsen vill jag ha den dagen du dör" och du svara "Men det är lång tid kvar, jag ska leva. inget ska få skjillja oss åt". Men vad hände? Döden skjilde oss åt ett år senare..
Jag saknar dig farfar, ingen kan någonsin förstå. En sak lovar jag, jag ska ta hand om farmor. Jag kommer föra släkten vidare, den här släkten ska bli stor större än alla andra. Och jag kommer föralltid leva med dig inom mig. Jag älskar dig, du är den bästa farfar man kan få. Fortsätt vila i frid, jag vet att du är en ängel som skyddar mig vart jag än går. Vi ses i himmlen när jag levt mitt liv slut!
R.i.p Tore Strömberg.

Du är saknad..

Big love Julia